|
Hej!
Jag tror att samsyn är nyckelordet när det gäller att förvalta en vildsvinsstam. Här har grisarna just börjat etablera sig , var de nu kommer ifrån..., och när jag talar med mina grannar är vi rörande överens om att hålla nere antalet vildsvin har högsta prioritet! Hur kommer då det sig? Jo, de flesta är inte så mycket jägare egentligen, de är mer markägare. Jakten är oftast ett intresse bland andra, det är kul med älgjakt och kanske släppa en rådjurshund någon gång. De flesta markägare har inte bara skogsmark utan även någon form av jordbruk. Oron för skador på jordbruksmark, vilket redan uppstått i form av uppbökade vallar och hagar, väger tyngre än intresset att få ett nytt vilt att jaga. Här talar de markägare som inte jagar själva redan om att sätta press på jaktarrendatorer att jaga gris (jag brukar kontra med att de då får fundera på att sänka arrendepriserna). Personligen tror jag att intresset för vildsvinsvak på nätterna har en begränsning. Jag är heller inte säker på att vakjakt kan ersättas med hundjakt för att få till en korrekt avskjutning avseende antal och individer. Här tror jag att fälljakt kommer att få en betydelse, tyvärr.
Sedan finns det givetvis en kunskapssida av det här problemet. Många av de åtgärder som nämns för att skydda jordbruksmark är oprövade i den här trakten. Eftersom viltet, och därmed jaktformer och skyddsåtgärder, är nya, ser många problemen hellre än möjligheterna. När skyddsåtgärder dessutom medför kostnader och arbete...
För min del kommer jag att jaga grisarna hårt redan nu i etableringsskedet. 222:an får vara till bäverjakt och så får 3006:an bli den bössa som följer med ut till vardags och alla rimliga skottchanser på rätt djur ska förvaltas. Och nästa hund blir en laika.
Hej!
Jag tror att samsyn är nyckelordet när det gäller att förvalta en vildsvinsstam. Här har grisarna just börjat etablera sig , var de nu kommer ifrån..., och när jag talar med mina grannar är vi rörande överens om att hålla nere antalet vildsvin har högsta prioritet! Hur kommer då det sig? Jo, de flesta är inte så mycket jägare egentligen, de är mer markägare. Jakten är oftast ett intresse bland andra, det är kul med älgjakt och kanske släppa en rådjurshund någon gång. De flesta markägare har inte bara skogsmark utan även någon form av jordbruk. Oron för skador på jordbruksmark, vilket redan uppstått i form av uppbökade vallar och hagar, väger tyngre än intresset att få ett nytt vilt att jaga. Här talar de markägare som inte jagar själva redan om att sätta press på jaktarrendatorer att jaga gris (jag brukar kontra med att de då får fundera på att sänka arrendepriserna). Personligen tror jag att intresset för vildsvinsvak på nätterna har en begränsning. Jag är heller inte säker på att vakjakt kan ersättas med hundjakt för att få till en korrekt avskjutning avseende antal och individer. Här tror jag att fälljakt kommer att få en betydelse, tyvärr.
Sedan finns det givetvis en kunskapssida av det här problemet. Många av de åtgärder som nämns för att skydda jordbruksmark är oprövade i den här trakten. Eftersom viltet, och därmed jaktformer och skyddsåtgärder, är nya, ser många problemen hellre än möjligheterna. När skyddsåtgärder dessutom medför kostnader och arbete...
För min del kommer jag att jaga grisarna hårt redan nu i etableringsskedet. 222:an får vara till bäverjakt och så får 3006:an bli den bössa som följer med ut till vardags och alla rimliga skottchanser på rätt djur ska förvaltas. Och nästa hund blir en laika.
|
